Beskrivning
Andetaget är det enda som kan höras. Annars tystnad. Med bara fötter går jag långsamt över golvets bara trä. Någon planka knarrar. En björk utanför fönstret målar skuggor på tapeten och mina fingertoppar dansar med dem dunlätt över väggen. Den känns mjuk och levande, men också sträv och något kärv. Precis som livet, tänker jag. Som naturen och idén om ett hållbart hem som varar. Fin känsla av det nära och det äkta. Såsom jag vill leva, stund för stund, år för år. I enkel skönhet som blir allt vackrare med tiden.
